Ett obrutet pass – men ett brutet förtroende
Det borde vara en enkel rutin.
Du har ett giltigt svenskt pass. Du har ett aktuellt personbevis från Skatteverket. Du kan styrka din identitet med ett lokalt identitetskort. Ändå förväntas du vart femte år fylla i en blankett där du återigen redogör för ditt svenska medborgarskap.
Blanketten, “Uppgift för utredning av svenskt medborgarskap”, fyller en viktig funktion när det finns oklarheter kring en persons rättsliga status. Problemet är att den i praktiken ofta används även för personer vars svenska medborgarskap sedan länge är fastställt och vars identitet redan har kontrollerats av svenska myndigheter vid tidigare passtillfällen.
Det väcker en principiell fråga: varför ska staten begära in uppgifter som den redan har tillgång till?
När staten inte använder sina egna register
Sverige lyfts ofta fram som ett föregångsland inom digital offentlig förvaltning. En bärande princip har länge varit att medborgare inte ska behöva lämna samma uppgifter flera gånger. Myndigheten för digital förvaltning (DIGG) beskriver detta som principen om “en uppgift en gång” – information som redan finns hos det offentliga ska, när lagstiftningen medger det, återanvändas i stället för att begäras in på nytt.
För utlandssvenskar fungerar verkligheten ofta annorlunda.
Svenskar i Världen (SVIV) har under flera år uppmärksammat regeringen, Utrikesdepartementet och Polismyndigheten på de administrativa problem som dagens passhantering medför. Den som söker ett nytt pass får ofta lämna samma uppgifter som vid föregående ansökan, trots att varken identitet eller medborgarskap har förändrats.
Samtidigt är väntetiderna på många ambassader och konsulat långa. Varje rutinärende som kräver manuell granskning tar resurser från de fall där en verklig utredning faktiskt behövs.
Rättssäkerhet handlar också om proportioner
Ingen ifrågasätter att svenska pass ska skyddas mot missbruk. Staten har ett ansvar att kontrollera identitet och medborgarskap innan en resehandling utfärdas.
Men i en rättsstat måste kontrollen också vara proportionerlig.
Förvaltningslagen bygger på proportionalitetsprincipen. Regeringsformen slår dessutom fast att den offentliga makten ska utövas sakligt och opartiskt. De principerna handlar inte bara om hur beslut fattas, utan också om hur myndigheter utformar sina arbetsmetoder.
När en person som varit svensk medborgare hela sitt liv och tidigare fått flera svenska pass ändå förväntas genomgå samma administrativa procedur om och om igen finns det skäl att fråga om kontrollen verkligen är anpassad till den faktiska risken.
En riskbaserad ordning skulle rikta resurserna mot de ärenden där oklarheter faktiskt finns, inte mot rutinärenden där staten redan förfogar över de uppgifter som behövs.
Förtroende kräver förutsebarhet
Rättssäkerhet handlar inte enbart om att besluten blir korrekta. Den handlar också om att processen är begriplig, förutsebar och likvärdig.
Här finns ett problem.
Utlandssvenskar beskriver återkommande hur olika utlandsmyndigheter tillämpar reglerna på olika sätt eller lämnar information som uppfattas olika. Krav på kompletteringar och varierande tolkningar leder till osäkerhet och längre handläggningstider.
Ju fler manuella moment ett system innehåller, desto större blir utrymmet för olika bedömningar. Det behöver inte innebära att någon agerar fel. Men det ökar risken för godtycke, och just därför är tydliga regler och enhetliga rutiner en rättssäkerhetsfråga.
Ett system som bygger på gemensamma register och dokumenterade kontroller ger både myndigheter och medborgare bättre förutsättningar. Det minskar risken för olika behandling av likartade ärenden och stärker förtroendet för besluten.
Dags att modernisera passhanteringen
Sverige har under lång tid arbetat för en mer tillitsbaserad och effektiv offentlig förvaltning. Den utvecklingen bör även omfatta de hundratusentals svenska medborgare som bor utomlands.
Det handlar inte om att sänka säkerheten. Tvärtom.
Genom att använda befintliga register, samordna myndigheternas informationshantering och låta kontrollerna utgå från faktiska risker kan staten både frigöra resurser och stärka rättssäkerheten.
Den som verkligen behöver utredas ska naturligtvis utredas.
Den som redan har styrkt sitt svenska medborgarskap, vars uppgifter finns i svenska register och som utan avbrott innehaft svenska pass, ska däremot inte behöva bevisa samma sak vart femte år.
En modern stat ska använda den information den redan har. Det sparar tid, minskar den administrativa bördan och stärker rättssäkerheten. Framför allt visar det att staten har förtroende för sina egna system – och för sina egna medborgare.
Underlag och referenser
- Regeringsformen (1974:152), 1 kap. 9 § – offentlig verksamhet ska bedrivas sakligt och opartiskt.
- Förvaltningslagen (2017:900), 5 § – proportionalitetsprincipen.
- Passlagen (1978:302).
- Passförordningen (1979:664).
- Myndigheten för digital förvaltning (DIGG), vägledningar om digital offentlig förvaltning och principen “En uppgift en gång”.
- Svenskar i Världen (SVIV), skrivelser och remissyttranden om passhantering för utlandssvenskar.
- Regeringskansliet, information om pass och nationellt id-kort för svenskar bosatta utomlands.
- Polismyndigheten, regler och rutiner för ansökan om svenskt pass.
Fakta
Cirka 700 000 svenska medborgare är bosatta utomlands.
Svenska pass utfärdas av Polismyndigheten i Sverige och av svenska ambassader och generalkonsulat utomlands enligt passlagen och passförordningen.
Enligt Regeringsformen ska offentlig makt utövas sakligt och opartiskt. Förvaltningslagen kräver dessutom att myndigheternas åtgärder är proportionerliga och inte går längre än vad som är nödvändigt för sitt syfte.
DIGG:s arbete med digital förvaltning bygger på principen “En uppgift en gång”, vilket innebär att den offentliga sektorn så långt möjligt ska återanvända uppgifter som redan finns hos myndigheterna i stället för att begära in dem på nytt från medborgaren.